Åter en dag till historien...

Idag har jag gått och väntat på något som inte har hänt, och det värsta är att jag vet inte vad jag väntat på heller! Ibland funderar jag på om mamma gungade vaggan helt rätt när jag var liten... Hur som helst så är jag mig själv, jag står för vem jag är och jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Sen om det felar en krita i asken emellanåt så okej! Det bjuder jag på. Tycker dom flesta i min omgivning är lite virriga just nu. Olika problem som det inte finns någon direkt lösning på, bortsett från tidens gång... Tålamod borde vara vårt mellan namn i detta läge men det kan jag garantera att det är det inte... Ingen nämnd ingen... Men det är skönt, man blir som man umgås...
Jag är expert på att glömma saker, och förlägga grejer osv... Något jag lider av faktiskt. För fan va jag får leta efter saker jämt och ständigt. Mamma blir så trött på mig, men hon har ju avverkat några år med mig också. Idag satt vi och pratade om min morbrors 50-års fest som vi ska på på lördag... Så 30 sekunder senare frågade hon om jag visste vart det fanns en bolero och köpa, för hon hade tänkt och haft den på lördag. -Vart ska ni på lördag då? säger jag intresserat. Vill ni ha skjuts någonstans? Då hörde jag bara en djup suck från mamsen... Då bestämde jag mig för att kolla upp om det finns någon slags minnesträning man kan utöva, snarast möjligt.


När jag går och väntar på att något ska hända får jag inte mycket gjort... Men efter att jag hade hämtat prinsen på dagis bakade vi pepparkakor iaf. Skapligt svårt va det och inte smaka på degen vill jag lova. Jag och Stina-fina har ett vad, och det vadet handlar om att avstå från allt som är onyttigt. Ingen av oss vill vara den som förlorar, men det kan nog spricka en vacker dag när vi sammanstrålar och är lite bakis båda två.
Frida kom upp och hälsa på en sväng. Skönt med lite sällskap av någon som vill prata om nå annat än bilar och tomten. Karin och Carin dök också förbi, men eftersom den stressade, tidlösa tvillingen var med blev det en kort visit. Men tvillingen kom tillbaka igen, och denna gång var hon inte lika stressad. Utan det blev en lång pratstund som vi båda behövde, och det gör inget att klockan drog iväg och blev halv två igen... Men nu börjar jag känna mig lite torr i ögonen och tankeverksamheten är inte på topp! Så nu får det bli sova av. Go natt...