Jaha då sitter man här på jobbet och väntar på att få gå hem... Det är tre timmar kvar, men natten har ändå knatat på med raska steg. Känns skönt att ha varit här inatt faktiskt, har varit ledig alldeles för länge och det ger mig alldeles för mycket tid att tänka på allt och ingenting... Jag och Lukas har haft en mysig dag hemma. Målat med vattenfärger, lekt riddare och det bästa av allt (iaf för hans del), vi har varit ute och åkt pulka. Gud va glad han blev när han fick se att det snöa. :) Hoppas, för barnens skull att den får ligga kvar ett tag. Carin kom en sväng innan jag skulle åka och natta Lukas hos mamma. Vi är nog lika sjuka i huve både hon och jag nu, så vi har en del att prata om. Ha ha... Undiss... När jag kom till mamsen var Lucky så uppe i varv så han for som en skållad råtta därinne... Tiden gick och jag kände mig mer och mer stressad att få honom i säng innan jag var tvungen att åka till jobbet. Efter en Nicke nyfiken bok, som för övrigt är hur lång som helst, ville han ändå inte slå ögonen... Men till sist så! FEM ÖVER NIO! Jag skulle vara ombytt och klar om en kvart, och innan det skulle jag till affärn och handla frukt och så... Så jag stressar iväg där, springer in på hemköp och hämtar det jag ska, springer fram till kassan, jordens kö givetvis, men på det viset är dom aldrig omöjliga så dom öppnar genast en kassa till, ska betala, fan ingen plånbok! Springer ut i bilen, hittar den till sist i ryggsäcken, in igen för att betala, kollar klockan, två minuter på mig... Rusar ut i bilen och ska sätta i nyckeln, som jag givetvis inte ligger i fickan. Svär över mig själv och springer in i affärn igen, håller VERKLIGEN på att dra omkull i mina tennisskor, för snorhalt var det vill jag lova, inne i affärn hittar jag som tur var nyckeln. Hinner slänga ur mig nån osammanhängande mening om att det inte flyter på för mig, ser minst fem personer som står och garvar... Sen ut i bilen och sladdar iväg till jobbet. När jag kommer till skåpet hade jag, givetvis inga rena kläder i skåpet, så då va det bara att fortsätta löp-passet för att hämta det... Springer upp dit jag skulle vara. och märker då att jag har tagit på mig arbetströjan, när jag hade ryggsäcken på mig! Då kände jag bara att nu ger jag fan upp. Tack och lov hjälpte Jocke mig ur tröjan, som hade fastnat i ryggan på nå vis.... Är det fler som har det såhär?! Nu larmar det så nu måste jag kila.... Hej hej
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Baby, jag känner igen det. Händer en grej händer allt!Det ena problemt löser av det andra inte minst när man är stressad. Hoppas du haft en mer tursam dag idago och kan dkratta åt gårdagen! Puss o Kram Undiss
Skicka en kommentar