Är det inte det ena, så är det andra.

Men just nu skiter jag i vilket fkt... Tycker livet leker, och det "enda" som fattas är den sanna kärleken. MEN den kommer när den kommer. :) Känner ingen större panik över den saken just nu, för jag har det bra som jag har det. Jag är frisk, jag har en liten son som är frisk och han är det bästa som hänt mig. Jag har tak över huvet (även fast jag kanske inte älskar min bostad så är den ok) och jag har resten av min familj som jag älskar och är otroligt tacksam över att dom finns kvar vid min sida. Självklart saknar jag min finaste Pappa, men inget varar för evigt tyvärr, även fast han fick lämna oss alldeles för tidigt. Jag har inte miljoner vänner, men dom jag har älskar jag, och jag är nöjd med dom. Vissa dagar är det lättare att se problem än lösningar, men jag försöker in i det längsta att göra det sistnämnda. Nu ska jag åka till jobbet, som jag bara vill spy på vissa stunder, men jag är tacksam över att ha ett arbete. Skulle må skit av att gå hemma hela dagarna och krångla med kassakort och få leva på en betydligt mindre summa pengar än vad Lbg kommun ger mig i lön. Så det så! Nu ser vi livet från den ljusa sidan! ;)
Peace n love/M