Åter en helg till historien

Söndag, snart slår klockan över till måndag. Är återigen på jobbet. Jag kan omöjligt vara lika trött i natt som jag var igår natt. Jag höll på att somna medans jag gick, och då ljuger jag inte. Helt sjukt, förstår nu hur dom som har sömnsjukan känner sig. Har precis kollat lite på en rysare som gick på TV:n... Det skulle jag inte ha gjort, för nu är jag fan lite mörkrädd här nere i min ensamhet. Det är så lugnt här. Peppar peppar ta i... Magsjukan har nog lugnat ner sig. Men det trodde jag imorse med, men tio i sex larmade det och då var det dax igen. Får väl se vad denna natt har att erbjuda.
Va in till Örebro och hämtade Lukas hos hans pappa. Och den "stackarn" var sjuk... Och då menar jag inte Lukas. Att det kan vara så synd om en människa som är lite förkyld och har lite feber! Oj oj oj...
Har tänkt en del på hur jag är som person, positiva/negativa egenskaper osv. Svårt det där faktiskt. Jag borde kanske rannsaka mig själv, och fundera på vad jag är för en egentligen. Vad vill jag med livet? Just nu flyter jag bara med, och det händer inte så mkt utanför "ramarna". Jag jobbar (på ett jobb jag inte trivs med), Jag bor i en lägenhet (som jag inte heller trivs med), jag lever ensam (som jag oftast inte heller trivs med längre). Ska ta tag i det här nu. Jag klagar väl inte direkt, men inte gör jag nå åt det heller. Eller jo förresten, jag klagar nog visst... Mest panik börjar jag nog få över min bostad faktiskt. Jag trivs verkligen inte i den, men hur lätt är det att få tag i nå nytt som verkligen blir till det bättre? Önskar man kunde hitta en trea eller fyra, på det perfekta stället... Måste börja leta.
Jag har haft en återkommande dröm nu på slutet, och den har jag haft i snart över två veckor. Va betyder det mån tro? Är det en önskan jag har, eller är det en sann dröm som kommer att slå in kanske? Tror mest på det första, men hoppas på det sista=)
Ny vecka framför oss, och för min del kommer det bli en ganska så jobbig vecka. Inte pga jobb, utan pga av brorsans operation. Är riktigt nervös... Men det är bara att hoppas på det bästa! Det måste gå bra... Dom är ju så skickliga, som alla säger... Efter att pappa gick bort så lärde jag mig att man ska aldrig ta något för givet. Det kan hända vad som helst när man minst anar det. Imorgon kan det vara försent, är något alla borde tänka mer på. Jag struntade i att ringa min pappa, kvällen innan han gick bort, och nästa dag, då var det försent... Inget jag kan få ogjort, men något jag verkligen ångrar iaf. Kanske är jag lite överdrivet negg när såna här situationer uppstår, men sån är jag... Tänker inte gå och låtsas att allt är frid och fröjd.
Nu ska jag googla lite här... Sleep in peace...